Erik Sundby's Sexberoende Blogg

Själv tycker jag den är rätt bra. Vad tycker ni? 

http://areena.yle.fi/static/mk/download/45/45d71044420840e2a8eaba33fb17f5e1.mp3

I ett radioprogram jag hörde nyligen var det en sexolog som sa; ”Att som tonåring hantera sin sexlust genom onani är bara bra”. Dessa ord - ”att hantera sin sexlust” – upplever jag som ett bedrövligt missriktat sätt att beskriva den fantastiska uppgift som tonåringar har, nämligen att hitta magin och den livsförändrade omvandlingen som sex och passion ger oss under tonåren.  När onani eller att stimulera sig själv sexuellt görs med självomsorg, sinnesnärvaro i kropp och hjärta – och utan exploaterande fantasier – är det en viktig del av denna upptäcktsfärd. Jag tror också det är upp till ansvarstagande och kärleksfulla vuxna att förklara detta för tonåringar när de är redo för det. Inte minst så att tonåringarna kan börja utforska sin sexualitet och skaffa sig sina unika sexuella erfarenheter och upplevelser och bygga upp en ”sexuell självkänsla” att experimentera med. Hur ser min kropp ut? Hur fungerar mina erogena zoner? Vad känns bäst? Vad fungerar inte? Vad är det som gör att upphetsningen kommer till den punkt där jag får orgasm? Vilka olika typer av orgasm finns det? Och varför är några starkare än andra?

Sexuell upphetsning kan börja i sinnet eller i hjärtat eller i kön, och hur kan jag i slutändan koppla samman dessa olika energicentra i en vacker energigivande balans? Vad händer när det bara finns en eller två av dessa aspekter med - t ex kön och hjärnan men inte hjärtat? Vad händer när något av detta är ur balans (t ex mentalt besatthet men lite faktisk genital upphetsning, vilket ofta är fallet - åtminstone till en början - med porr)? Och hur kan sexuella känslor förra en person närmare andlighet? Och hur kan erfarenheterna förbereda en för att dela djup intimitet med en annan person? Sexuell hälsa innebär ju att du helt kan utforska och uppleva din sexualitet i en trygg, ärlig och kärleksfull relation. Börja med relationen med dig själv! Jag förutsätter att just dina sexuella val görs med respekt för dig själv och dina önskningar och med respekt för andra människor. Min förhoppning är att just Du kan kommunicera dina sexuella tankar, känslor och behov direkt och utan skam, och på ett sätt som berikar din förmåga till intimitet med dig själv och med någon du väljer att vara tillsammans med. Det är min förhoppning att när du delar dina sexuella upplevelser med någon annan, är det genom att vara fri från skador eller negativa konsekvenser i alla former, inklusive risken att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar eller oönskade graviditeter  Jag tror att din sexualitet är en viktig del av ditt liv, som också behöver vara i balans med dina värderingar och passioner, din fysiska och känslomässiga välbefinnande, dina vänskapsrelationer, ditt andliga liv, ditt yrkesliv, ditt familjeliv och ditt föräldraskap - och i din service i gemenskapen om du är medlem i en självhjälpsgrupp.        

Det finns förmodligen många olika exempel på den här typen av situationer, men oftast är det frågan om;

1) Att du antingen har träffat någon nu eller har tidigare träffat någon utan att ha vetat om att han/hon är sexberoende

2) Att du medvetet och villigt gått in i en romantisk relation med någon som är i tillfrisknande från sexberoende.

Jag vill inte minimera dina personliga upplevelser, men av utrymmes skäl kommer jag att skriva om dessa två antaganden, även om alla situationer givetvis är olika för alla människor.

Låt mig först och främst uttrycka att termen ”att träffas” är rätt vag. I huvudsak menar jag här att en person är singel men umgås med en (eller flera) individer och där romantik eller romantiska utsikter finns med. För enkelhetens skull i den här bloggen kommer jag att definiera ”att träffas” som någon som du möter enbart i ett romantiskt sammanhang men inte bor med, samarbetar med eller är gift med.

Om vi börjar med det första scenariot ovan så gissar jag att du läser detta eftersom du antingen allvarligt misstänker eller har nyligen fått höra att den person du träffar är sexberoende. Förhoppningsvis har personen själv berättat detta. Frågan som vanligtvis följer är: "Vad ska jag göra?" - Och det är en bra fråga. Bästa svaret är att det är olika för alla. Men låt mig göra det antagande att du är i konflikt. Du är sårad och upprörd över vad du fått höra, men du kan också se det goda hos personen och bryr dig om honom/henne tillräckligt mycket för att överväga vara kvar i relationen. Dessutom undrar du vad sexberoende är, vad detta innebär för personen och hur det påverkar dig.

För att hålla det enkelt och inte överväldiga dig med information så definieras sexberoende som sexuellt relaterade, tvångsmässiga beteenden som stör normalt levande och orsakar svår ångest hos en person, dennes familj, vänner, nära och kära, och i personens arbetsmiljö.

Om du undrar mer över detta besök gärna: www.dysberoendekliniken.se

Vad innebär då detta för personen du träffar?

Förmodligen har de insett att de har problem med sitt beteende och samtidigt att de litar på dig. Det är inte lätt att avslöja något sådant och när de gör det, är det oftast med en förhoppning om att det inte kommer att skrämma bort dig. Tillfrisknande från sexberoende kan innebära en hel del arbete (t ex att de går i terapi och förmodligen deltar i 12-stegs grupper). Om ni fortsätter träffas kan rådgivning som par vara mycket värdefullt för relation och er båda som individer.

Vad innebär detta för dig?

Definitivt att du behöver göra en självrannsakan. Till exempel; varför skulle du stanna? Varför skulle du gå?

Du behöver inte känna skuld i detta - det inte ditt fel. Men om du väljer att stanna kvar kommer även du förmodligen att behöva göra en del arbete med dig själv. Det kan vara till stor hjälp att tala med din egen terapeut om situationen, om du har någon. Speciellt en terapeut som förstår sexberoende och tillfrisknande. De kommer att ha en bättre förståelse för vad man också kan gå igenom i din relation.

Jag vill vara ärlig mot dig, att vara tillsammans med en sexberoende kan ibland kännas som en känslomässig berg-och dalbana och det finns inga garantier för att förhållandet kommer att fungera i det långa loppet (det gör det ju aldrig när det gäller relationer!). Samtidigt har jag också sett par som har överlevt avslöjande processen och arbetat hårt med sina relationer i terapi, och som är fortfarande tillsammans efter många år - med en ännu bättre relation än innan.

Det är ett individuellt val om du avslutar relationen eller stannar kvar, och bara du själv kan göra det valet. Om du bestämmer dig för att stanna, har vi många resurser tillgängliga för dig och vi kan också hjälpa dig att hitta en terapeut:

info@dysberoendekliniken.se

Rekommenderas i tidningen Må Bra 

Själva idén om sexberoende kan få en del människor att se rött.  Nu skriver jag om de som raljerar över ”myten” om sexberoende, de som argumenterar för att sexberoende är bara en ursäkt för att bete sig illa för den som håller på och ett sätt att tjäna pengar för de som arbetar med det.

 En sexberoende förnekares anatomi

Själv föredrar jag att se dessa förnekare som en del i ett större socialt fenomen som i sig är värd att studera. För närvarande kommer dessa förnekare i två ”smaker”.  Motståndare till sexberoende konceptet tror att;

1. Sexberoende är egentligen normala beteenden

Dessa är de personer som har försvarsreaktioner mot allt vad sexberoende och behandling för detta heter. De ser det som ett sätt att hålla tillbaka människors behov av att vara sexuellt frigjorda. På deras bloggar och i deras kommentarer på nätet brukar de skämtsamt (nervöst?) försvara beteenden kring vilka de verkar ha någon slags obekräftad och obearbetad skamkänsla. Budskapet är – ”Alla gör det och du tycker det är sjukt bara för att du är så pryd!”. Det gamla terapimässiga talesättet – ”Obearbetad skam leder till skamlösa beteenden” – gäller för många av dessa personer. Samtidigt som inställningen är ologisk till sin natur är dessa personer oftast felaktigt informerade. En bidragande orsak till missinformationen är att utbildnings institutioner inte heller har korrekt och uppdaterad information om sexberoende. Sexolog utbildningarna på universiteten t ex har nästan ingen information om sexberoende. Frivilliga organisationer som tillhandahåller hjälp för människor som har sexuella problem har inte heller relevant information eller evidentbaserad behandlingsmässiga strategier för sexberoende.

 2. Sexberoende är egentligen en ursäkt för att slippa ta ansvar för sina dåliga beteenden

Detta argument kommer från alla möjliga håll, inklusive läroverk och forskningsvärlden. Det är en minimering av allvaret i problemet och det lidande som sexberoende kan orsaka. Budskapet är ungefär – ”De som kallar sig för sexberoende beter sig bara illa och de måste ta ansvar för det de gör istället! Skärp er!” Argument nummer två kan också ta följande form – ”Om sex är ett beroende så är allting det” eller ”Om vi tillåter att kalla vad som helst för ett beroende kommer det att sluta med att ingen tar ansvar för någonting”.

 Bege dessa argument innebär i slutändan att vi inte bör behandla frågan om tvångsmässiga sexuella beteenden och följaktligen inte göra någonting åt det.

 Vi behöver förstå förnekare, inte döma dem

 Förnekare har alltid funnits i relation till nästan varje ovälkommen företeelse som vuxit fram under människans historia. Ibland har man tagit en socialt accepterat position som överensstämmer med religiösa eller andra dogmer och agerat i enlighet med detta; bränt kättare på bål eller fängslat psykiskt sjuka. I andra fall har de helt enkelt snurrat iväg i tokiga konspirationsteorier som att terroristattackerna i New York var i verkligheten en sammansvärjning som den amerikanska regeringen låg bakom eller att Förintelsen aldrig ägde rum.

Ovan nämnda konsperationsteorier är olika försök att förklara eller ta itu med något som upplevs som obegripligt och oacceptabelt. I detta avseende är det frågan om försvarsmekanismer - och ingenstans mer uppenbara än när det gäller områden som berör sexualitet och sexberoende.

Sexberoende förnekarna traskar alltså på en stig väl rest i tidigare epoker av dem som ville försvara sig mot olika företeelser som de fann mycket hotfulla. Detta gäller särskilt under modern tid i utvecklingen av sjukdomsmodeller relaterad till mental hälsa. Det har varit en mycket successivt och långvarig process att omvandla "dödssynderna" till mänskliga psykologiska lidanden och en fråga om mental hälsa.

Rädsla och avsky sedd som en fas i utveckling

Just därför att jag tror sexberoende förnekarna verkligen reagerar utifrån en omedveten rädsla tror jag inte heller att professionella som arbetar med sexberoende kan avfärda dem. Snarare behöver vi förstå. De kommer inte att försvinna. De kommer även i fortsättningen att förvirra allmänheten och stå i vägen för utveckling, ungefär på samma sätt som de som förnekar den globala uppvärmningen står i vägen när vi ska skydda biosfären.

I den takt som vidskepelser och rädsla kring sociala sjukdomar börjar försvinna, flyttas problemet genom en förutsägbar sekvens i allmänhetens medvetenhet. Denna process går från demonisering och kriminalisering till att se det som ett hälsoproblem och sedan till integration. Vi kan jämföra med alkoholism. Först sas det vara en moralisk brist, sen blev det ett juridiskt problem och försäkringsfråga, sedan en medicinsk sjukdom, och slutligen till en större samhällelig eller folkhälsofråga.

Om man bortser från olagliga sexuella beteenden betyder detta att samhällets nuvarande inställning till sexberoende har börjat gå förbi demonisering och kriminaliserings fasen, men har ännu inte nått den fas som handlar om att se det som ett hälsoproblem. Den övergången är på gång och kommer att mynna ut i en utveckling av allmänhetens medvetenhet, som i sin tur innebär att skingra rädsla och konfrontera dömande attityder. Även om det alltså finns ett antal signaler om att detta börjar ske (t ex att landstinget i Stockholm börjar behandla ”Hypersexuellstörning”) är det alltså upp till oss som arbetar med problemet att tålmodigt förklara.

”Denial is not a river in Egypt”

Recensions uppdatering!

http://www.bt.se/kulturnoje/bocker/nar-begaret-tar-over-kontrollen-(3423807).gm

Idag när jag satt i studion för att spela in "En Bok, En Författare" fick sms av en person som beskrev att hon (eller han?) känner sig upprättad efter att ha läst boken - hon beskrev det som att vara "avtokifierad" och lättad. Detta är en oerhörd belöning. Ett av mina och Kristins syften med att skrivs boken var just detta, att båda anhöriga och sexberoende personer ska förstå att de inte behöver lida i sin ensamhet.