Erik Sundby's Sexberoende Blogg

För nästan 4000 år sedan infördes Hammurabis lagar, bl.a. ”Öga för öga, tand för tand”. Denna primitiva lag finns i viss mån även idag och går att se bevis för lite varstans – och ibland går det till och med till ytterligheter. Pga. våra begränsningar har få människor – kanske ingen av oss – förmåga att se olika situationer helt klart och tydligt. Är inte det mesta subjektivt? De flesta av oss kommer någon gång att hitta anledningar att spela Gud som utmäter straff, antingen subtilt genom passiv-aggressivitet eller uppenbart genom sabotage – eller genom vårt sexberoende. Vem som helst kan tyckas vara en fiende i stunden, även nära och kära och de vi älskar. Ibland triggas alltså våra personliga historiska mönster!

Känslor av besvikelse, ilska och orättvisa är vanliga under hela barndomen. Splittringen som kan uppstå av att ha upplevt båda kärlek och hat i relation till viktiga personer under uppväxttiden kan vara traumatiserande, om inte möjlighet finns att på ett hälsosamt sätt integrera eller härbärgera dessa ytterligheter. Jag kommer ihåg när jag var liten och hade bråkat med mina föräldrar, hur jag kunde ligga på min säng och tänka – ”Tänk om jag vore död. Då skulle de ångra sig. Då skulle de be om förlåtelse.” - Jag fick fantasibilder av hur de stod vid min grav och bad om ursäkt för det de hade gjort, storgråtande i sin sorg – ”Kom tillbaka. Förlåt oss.” – Men då skulle det minsann vara för sent! Att jag i så fall låg där död hade ingen betydelse alls i det sammanhanget, jag skulle ju ändå få rättvisa och mina föräldrar skulle få sitt straff! Senare i livet gjorde jag många andra saker för att hämnas, men i stort sett kan man säga att jag låg kvar där i min säng med mina fantasier om rättvisa och hämnd i många, många år.

Jag påminns om en gammal indiansaga. Jag kommer inte ihåg hela sagan med den går ungefär så här: 

Det var en farfar och sonson som var ute på en skogsvandring. Framåt kvällen gjorde de upp en brasa och hade det fint. Farfar sa till sonsonen – ”Jag tror att alla människor äger två hundar. Den ena är blå (eller om det var någon annan färg?) och den är bitsk. Den tycker inte om att man kommer nära och skäller på allt och alla. Den andra är vitt (?) och tycker om att bli klappad och att springa på ängarna och rulla sig i gräset. Och de här två hundarna slås ständigt med varandra.”

Grabben tänkte på det där ett tag och så frågade han – ”Men farfar, vilken hund är det som vinner när de slås?”

Varpå farfar svarade – ”Det beror på vilken man ger mat. Den som får mest näring vinner.”

När det uppstår konfliker i en miljö som är fast förankrad i kärlek kan barn förverkliga intimitet i sina relationer. I känslomässigt vacklande eller utarmade miljöer tycks alla kärleksfulla band hotas av en konflikt.

Att stå upp för orättvisor eller att kräva vedergällning kan vara förståeligt. Men att uppnå detta genom hat eller genom våld kommer aldrig att leda till harmoni, välbefinnande eller sinnesro. Medlen måste vara lika med det resultat man vill uppnå. Det enda motgift för hämnd är att älska sig själv och känslan av att vara älskad. Är det möjligt att bjuda på kärlek, medkänsla, medvetenhet och förståelse när hämndens låga förbrukar och tär?  Vi behöver alla lära oss att utveckla tillit och tro på oss själva i stället för att vara så pass beroende av andra människor att minsta svek får oss att känna som att livet är över. Hämndlyssna tankar eller handlingar är alltid ett tecken på att du ”matar fel hund.” Det finns inget i den yttre världen som någonsin kommer att göra oss hela. Sinnesro är ett inre arbete.

...de flesta människor upplever Jul och Nyår som en glad period fylld av familjesamvaro, kontakt med nära vänner och glada fester. För sexberoende personer och deras anhöriga kan dock Jul och Nyårshelgerna vara en prövning. För dessa individer är helgerna stressande och det kan kännas obehagligt att behöva vara ”lycklig”, sorglös och känslomässigt närvarande (eller åtminstone låtsas vara det).  Ibland är tillfrisknande sexberoende personer överväldigade av trycket och kan t.o.m. återgå till sina gamla utagerandemönster. Och många ännu-inte-i-tillfrisknandet sexberoende personer upptäcker hur de eskalerar i sina destruktiva mönster. Antingen tillbringar de mer tid i sina utageranden eller så ökar de den känslomässiga intensiteten i sina beteenden genom att delta i nya, mer kraftfulla och spänningsfyllda handlingar.

Lyckligtvis finns det ett antal steg som alla sexberoende personer kan vidta för att bibehålla eller till och med påbörja nykterhet under Julhelgen.

Om du redan är i tillfrisknande för sexberoende:

• Håll dig till dina vanliga rutiner så mycket som möjligt. Även om dessa sannolikt kommer att störas av lediga dagar, fester och andra evenemang. Rutiner ger tröst och trygghet, och välbefinnande är mycket viktigt under stressiga tider. Håll dig till ditt vanliga schema när det gäller att gå på gym, städa huset, titta på din favorit TV-program, etc.

• Fortsätt att delta i dina terapisessioner, 12-stegsmöten eller i andra stödgrupper och tillfrisknande sammanhang. Du kanske även behöver delta i några extra möten?  De flesta tillfrisknande personer tycker helgdagar är svåra och att tala om det på gruppnivå hjälper inte bara dig utan alla andra i rummet.

• Försök att inte FROSSA med alkohol. Bara för att du inte kan agera ut sexuellt eller romantiskt betyder det inte att du måste bedöva dig själv med drinkar! I tillfrisknandets värld kallas detta för att byta platser på Titanic. Utsikten är annorlunda, men fartyget sjunker fortfarande.

• Använd inte julskinkan för att slå på dig själv (alltså för att du äter för mycket)! Ingen är perfekt. Att slå sig sönder och samman över en relativt ofarlig överseende under en säsong där även alla andra människor ibland kämpar med självbehärskning är meningslöst, och en snabb väg till återfall.

• Ta hand om dig. Ibland tillbringar sexberoende personer så mycket tid med att oroa sig för andra (make, barn, etc.) under lediga tider att de glömmer bort sig själva. Förutom grundläggande egenvård (t ex att äta rätt, få tillräckligt med sömn, gå på möten, och checka in med din sponsor), bör du köpa dig en gåva eller ta några minuter att helt enkelt fly stojet och stimmet och njuta av ensamheten och tystnaden. Många i tillfrisknande upplever en kort paus som ett bra sätt att ladda batterierna.

• Undvik att isolera dig. Om du bor ensam är det bra att komma ut ur huset för att bara ta en promenad, en bit mat, se en film eller umgås med familjemedlemmar eller vänner i tillfrisknande. Ju mer du är i närheten av stödjande människor i ditt nätverk, desto mindre sannolikt är det att du tar ett återfall.

• Om du verkligen kämpar med att avhålla dig, hitta ett sätt att hjälpa en annan person. Detta gör verkligen jobbet. Volontär på ett härbärge, hjälpa till i olika frivillig organisationer, eller bäst av allt, hitta ett sätt att hjälpa en annan sexberoende eller förälskelseberoende att hålla sig fri från utageranden.

• Använd inte fantasin om att alla andra har en perfekt Jul– och Nyårhelg och du är den enda som behöver kämpa. ALLA kämpar. Mediebilden av lyckliga familjer leende och sjungande medan de shoppar eller småmysigt slurpande i sig glögg framför en varm brasa är inte verkligheten. Verkliga livet är stökigt. Verkliga människor är röriga. Riktiga helger är också röriga och stressande för många människor ... och det är helt OK.

Om du fortfarande är aktiv i ditt sexberoende eller förälskelseberoende:

Nu är en bra tid att räcka ut en hand och be om och ta emot hjälp. Den bästa Nyårs gåva du kan ge dig själv och dina nära och kära är sexuell och romantisk nykterhet. Att gå på ett möte eller prata med en certifierad sexberoende terapeut är fina första steg. Du kanske inte "blir bra" i tid för att njuta fullt ut av den här julen, men med lite hårt arbete och engagemang kan du se till att framtida säsonger är fyllda med äkta intimitet och glädje. Certifierade sexberoende terapeuter finns på DBK (www.dbksverige.se), eller så kan du söka upp möten genom att söka på webbplatserna för SLAA, SAA eller ASD.

Jag önskar alla människor en god Jul och ett gott Nytt år!

 Båda vetenskapen och människors ackumulerade visdom genom tiderna säger att en av nycklarna till välbefinnande är att lite då och då kunna se på livet och vår tillvaro med nya ögon. Förnyelse, att kunna ta till sig förändringar och nya tankar och idéer är viktig för vår lycka och nyfikenhet är en grundläggande egenskap. Men som för väldigt mycket när det gäller oss människor är de positiva egenskaperna också en källa till det som inte är så positivt - eller som till och med kan sluta i katastrof (Betänk bara Pandoras låda och hur hennes nyfikenhet slutade!). Våra hjärnor är byggda för att upprepa beteenden och aktiviteter vi kan hitta som är positiva och som ger en känsla av välbefinnande. Detta är en oerhörd drivkraft som vi också behöver för att överleva. Men var går gränsen mellan att nyfiket söka någonting positivt, återvända till detta för att få mera och att ”fastna”? När börjar våra vanor bli ett problem istället, ett missbruk, eller till och med utvecklas till ett beroende? 

Inom området som jag arbetar med - beroendeframkallande beteenden - arbetar vi klinisk med tre centrala komponenter i de problem beteenden som våra patienter söker hjälp för; triggers; längtan eller törst efter upprepning av specifika beteenden; och att vara drift styrd - att gå från impuls till handling utan reflektion.  Ett exempel; Under lång tid har jag varit van vid att äta en dubbel cheeseburgare och en stor cola på McDonalds nästan varje arbetsdag, men för att inleda en förnyelseprocess bestämde jag mig för att upphöra med detta och se om mitt hus när det gäller maten. Bl.a. hade jag ingått ett avtal med min läkare om att gå ner i vikt och börja träna. Det var förenat med en hel del svårigheter att bryta vanan med cheeseburgaren och colan, men allt eftersom tiden gick blev det lättare och redan efter ett par veckor gick det bra att hålla mig till min diet istället. Under en promenad jag tog flera månader senare passerade jag ett McDonalds där det satt människor som åt i solskenet. Jag kom på mig själv med att stå och stirra på hur de bar sig åt när de åt och kände märkligt nog både sorg och längtan. När jag vände mig och gick därifrån fick jag upp bilder i huvudet av de gånger jag själv hade suttit där. Jag känner till och med suget nu när jag skriver detta! En tanke kom som sa att en cheeseburgare skulle inte göra så mycket – jag hade ju ändå följt min diet de senaste två månaderna… I ögonblicket när jag fick upp dessa bilder lärde jag mig också en värdefull läxa om nyckeln som sparkar igång dåliga vanor - nämligen ”triggers”. För att beskriva detta fenomen kan man jämföra med skådespelaren och stickrepliker. En stickreplik är ord som skådespelaren använder för att påminna sig själva om att utföra specifika handlingar under en pjäs. På samma sätt är en trigger en stickreplik i huvudet som sparkar igång längtan efter att utföra specifika handlingar. Dessa bilder påverkar uppkomsten av dopamin i våra hjärnor. Så om vi passerar en McDonalds som jag gjorde kan hjärnan skjuta till dopamin och få upp en bild av en välsmakande (för vissa) cheeseburgare. En bra känsla kommer omedvetet att driva på motivationen att gå in och ”få sig en bit mat”. Det är en betingad respons som också aktiverar tankar om att utforska menyn och andra möjligheter som finns i den. Jag kan intyga att den omedvetna övergången från dopamin utsöndringen i hjärnan och att faktiskt vara entusiastisk över nya möjligheter skede väldigt subtilt. Därför drar jag slutsatsen att min gamla tendens att reagera på signaler som ger möjligheter till dopamin är en reflex som inte går över för att man har några års sexuell nykterhet. Min hjärna är trimmad till att lägga märke till och reagera på dessa signaler. Skillnaden idag är att jag kan tillåta mig att lägga märke till hur jag reagerar och kliva in i ett utrymme i medvetandet som ger mig möjlighet att betrakta denna reaktion utifrån nyfikenhet. Det är helt annorlunda att veta hur detta fungerar intellektuellt och att ha upplevt det. I själva verket är det en annan del av hjärnan som aktiveras när vi bara tänker på något jämfört med själva upplevelsen av det. Jag märker också att en del av mig ser fram emot och vill utforska världen som den är och jag förstår att detta är en upplevelse som också är viktig för välbefinnande. Det finns möjligheter runt omkring oss att bryta sig ur gamla vanor och söka det nya i livet. Vår värld är otroligt stort och innehåller så många alternativ som vi är ofta omedvetna om, eftersom våra hjärnor känner sig bekväma och trygga med rutin och upprepning. Någon har sagt;

"Livet är rutin och rutin skapar motstånd mot att undra."

Du kan överväga att sova på andra sidan av sängen, prova meditation, anlägga en trädgård, byta kaffe sorts, plocka upp gitarren, matlagning, byta musik eller radiostation eller bara välja att le oftare. Livet är en stor experiment - så välj! Sök det nya och låt din erfarenhet guida dig mot det viktiga.

Själv tycker jag den är rätt bra. Vad tycker ni? 

http://areena.yle.fi/static/mk/download/45/45d71044420840e2a8eaba33fb17f5e1.mp3

Det finns förmodligen många olika exempel på den här typen av situationer, men oftast är det frågan om;

1) Att du antingen har träffat någon nu eller har tidigare träffat någon utan att ha vetat om att han/hon är sexberoende

2) Att du medvetet och villigt gått in i en romantisk relation med någon som är i tillfrisknande från sexberoende.

Jag vill inte minimera dina personliga upplevelser, men av utrymmes skäl kommer jag att skriva om dessa två antaganden, även om alla situationer givetvis är olika för alla människor.

Låt mig först och främst uttrycka att termen ”att träffas” är rätt vag. I huvudsak menar jag här att en person är singel men umgås med en (eller flera) individer och där romantik eller romantiska utsikter finns med. För enkelhetens skull i den här bloggen kommer jag att definiera ”att träffas” som någon som du möter enbart i ett romantiskt sammanhang men inte bor med, samarbetar med eller är gift med.

Om vi börjar med det första scenariot ovan så gissar jag att du läser detta eftersom du antingen allvarligt misstänker eller har nyligen fått höra att den person du träffar är sexberoende. Förhoppningsvis har personen själv berättat detta. Frågan som vanligtvis följer är: "Vad ska jag göra?" - Och det är en bra fråga. Bästa svaret är att det är olika för alla. Men låt mig göra det antagande att du är i konflikt. Du är sårad och upprörd över vad du fått höra, men du kan också se det goda hos personen och bryr dig om honom/henne tillräckligt mycket för att överväga vara kvar i relationen. Dessutom undrar du vad sexberoende är, vad detta innebär för personen och hur det påverkar dig.

För att hålla det enkelt och inte överväldiga dig med information så definieras sexberoende som sexuellt relaterade, tvångsmässiga beteenden som stör normalt levande och orsakar svår ångest hos en person, dennes familj, vänner, nära och kära, och i personens arbetsmiljö.

Om du undrar mer över detta besök gärna: www.dysberoendekliniken.se

Vad innebär då detta för personen du träffar?

Förmodligen har de insett att de har problem med sitt beteende och samtidigt att de litar på dig. Det är inte lätt att avslöja något sådant och när de gör det, är det oftast med en förhoppning om att det inte kommer att skrämma bort dig. Tillfrisknande från sexberoende kan innebära en hel del arbete (t ex att de går i terapi och förmodligen deltar i 12-stegs grupper). Om ni fortsätter träffas kan rådgivning som par vara mycket värdefullt för relation och er båda som individer.

Vad innebär detta för dig?

Definitivt att du behöver göra en självrannsakan. Till exempel; varför skulle du stanna? Varför skulle du gå?

Du behöver inte känna skuld i detta - det inte ditt fel. Men om du väljer att stanna kvar kommer även du förmodligen att behöva göra en del arbete med dig själv. Det kan vara till stor hjälp att tala med din egen terapeut om situationen, om du har någon. Speciellt en terapeut som förstår sexberoende och tillfrisknande. De kommer att ha en bättre förståelse för vad man också kan gå igenom i din relation.

Jag vill vara ärlig mot dig, att vara tillsammans med en sexberoende kan ibland kännas som en känslomässig berg-och dalbana och det finns inga garantier för att förhållandet kommer att fungera i det långa loppet (det gör det ju aldrig när det gäller relationer!). Samtidigt har jag också sett par som har överlevt avslöjande processen och arbetat hårt med sina relationer i terapi, och som är fortfarande tillsammans efter många år - med en ännu bättre relation än innan.

Det är ett individuellt val om du avslutar relationen eller stannar kvar, och bara du själv kan göra det valet. Om du bestämmer dig för att stanna, har vi många resurser tillgängliga för dig och vi kan också hjälpa dig att hitta en terapeut:

info@dysberoendekliniken.se

Själva idén om sexberoende kan få en del människor att se rött.  Nu skriver jag om de som raljerar över ”myten” om sexberoende, de som argumenterar för att sexberoende är bara en ursäkt för att bete sig illa för den som håller på och ett sätt att tjäna pengar för de som arbetar med det.

 En sexberoende förnekares anatomi

Själv föredrar jag att se dessa förnekare som en del i ett större socialt fenomen som i sig är värd att studera. För närvarande kommer dessa förnekare i två ”smaker”.  Motståndare till sexberoende konceptet tror att;

1. Sexberoende är egentligen normala beteenden

Dessa är de personer som har försvarsreaktioner mot allt vad sexberoende och behandling för detta heter. De ser det som ett sätt att hålla tillbaka människors behov av att vara sexuellt frigjorda. På deras bloggar och i deras kommentarer på nätet brukar de skämtsamt (nervöst?) försvara beteenden kring vilka de verkar ha någon slags obekräftad och obearbetad skamkänsla. Budskapet är – ”Alla gör det och du tycker det är sjukt bara för att du är så pryd!”. Det gamla terapimässiga talesättet – ”Obearbetad skam leder till skamlösa beteenden” – gäller för många av dessa personer. Samtidigt som inställningen är ologisk till sin natur är dessa personer oftast felaktigt informerade. En bidragande orsak till missinformationen är att utbildnings institutioner inte heller har korrekt och uppdaterad information om sexberoende. Sexolog utbildningarna på universiteten t ex har nästan ingen information om sexberoende. Frivilliga organisationer som tillhandahåller hjälp för människor som har sexuella problem har inte heller relevant information eller evidentbaserad behandlingsmässiga strategier för sexberoende.

 2. Sexberoende är egentligen en ursäkt för att slippa ta ansvar för sina dåliga beteenden

Detta argument kommer från alla möjliga håll, inklusive läroverk och forskningsvärlden. Det är en minimering av allvaret i problemet och det lidande som sexberoende kan orsaka. Budskapet är ungefär – ”De som kallar sig för sexberoende beter sig bara illa och de måste ta ansvar för det de gör istället! Skärp er!” Argument nummer två kan också ta följande form – ”Om sex är ett beroende så är allting det” eller ”Om vi tillåter att kalla vad som helst för ett beroende kommer det att sluta med att ingen tar ansvar för någonting”.

 Bege dessa argument innebär i slutändan att vi inte bör behandla frågan om tvångsmässiga sexuella beteenden och följaktligen inte göra någonting åt det.

 Vi behöver förstå förnekare, inte döma dem

 Förnekare har alltid funnits i relation till nästan varje ovälkommen företeelse som vuxit fram under människans historia. Ibland har man tagit en socialt accepterat position som överensstämmer med religiösa eller andra dogmer och agerat i enlighet med detta; bränt kättare på bål eller fängslat psykiskt sjuka. I andra fall har de helt enkelt snurrat iväg i tokiga konspirationsteorier som att terroristattackerna i New York var i verkligheten en sammansvärjning som den amerikanska regeringen låg bakom eller att Förintelsen aldrig ägde rum.

Ovan nämnda konsperationsteorier är olika försök att förklara eller ta itu med något som upplevs som obegripligt och oacceptabelt. I detta avseende är det frågan om försvarsmekanismer - och ingenstans mer uppenbara än när det gäller områden som berör sexualitet och sexberoende.

Sexberoende förnekarna traskar alltså på en stig väl rest i tidigare epoker av dem som ville försvara sig mot olika företeelser som de fann mycket hotfulla. Detta gäller särskilt under modern tid i utvecklingen av sjukdomsmodeller relaterad till mental hälsa. Det har varit en mycket successivt och långvarig process att omvandla "dödssynderna" till mänskliga psykologiska lidanden och en fråga om mental hälsa.

Rädsla och avsky sedd som en fas i utveckling

Just därför att jag tror sexberoende förnekarna verkligen reagerar utifrån en omedveten rädsla tror jag inte heller att professionella som arbetar med sexberoende kan avfärda dem. Snarare behöver vi förstå. De kommer inte att försvinna. De kommer även i fortsättningen att förvirra allmänheten och stå i vägen för utveckling, ungefär på samma sätt som de som förnekar den globala uppvärmningen står i vägen när vi ska skydda biosfären.

I den takt som vidskepelser och rädsla kring sociala sjukdomar börjar försvinna, flyttas problemet genom en förutsägbar sekvens i allmänhetens medvetenhet. Denna process går från demonisering och kriminalisering till att se det som ett hälsoproblem och sedan till integration. Vi kan jämföra med alkoholism. Först sas det vara en moralisk brist, sen blev det ett juridiskt problem och försäkringsfråga, sedan en medicinsk sjukdom, och slutligen till en större samhällelig eller folkhälsofråga.

Om man bortser från olagliga sexuella beteenden betyder detta att samhällets nuvarande inställning till sexberoende har börjat gå förbi demonisering och kriminaliserings fasen, men har ännu inte nått den fas som handlar om att se det som ett hälsoproblem. Den övergången är på gång och kommer att mynna ut i en utveckling av allmänhetens medvetenhet, som i sin tur innebär att skingra rädsla och konfrontera dömande attityder. Även om det alltså finns ett antal signaler om att detta börjar ske (t ex att landstinget i Stockholm börjar behandla ”Hypersexuellstörning”) är det alltså upp till oss som arbetar med problemet att tålmodigt förklara.

”Denial is not a river in Egypt”

Recensions uppdatering!

http://www.bt.se/kulturnoje/bocker/nar-begaret-tar-over-kontrollen-(3423807).gm