Om

Vår sexualitet är en gåva som bör vara en integrerad och balanserad del av vår livserfarenhet. När sex blir allt mer tidskrävande; när vi får negativa konsekvenser av det vi gör utan att kunna upphöra med det som skapar problemen; när vi inte längre styr över vår sexualitet fungerar den istället som en barriär mot andra människor som ger näring till skam och självförakt. När vi berövar oss själva hälsosamma sexuella uttryck isolerar vi oss från möjligheten att knyta an hos andra. Sexuell hälsa skapar däremot intimitet och närhet som kännetecknas av tillit, respekt, glädje och trygghet.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg taggade med det är inte kärlek - när sex blir en drog

Tillbaka till bloggens startsida

Sexberoendeperspektivet - kurser och utbildning

Äntligen har vi kommit igång med vår nya utbildnings –och kursverksamhet. Verksamheten går under namnet Sexberoendeperspektivet och har en egen hemsida - www.sexaddictiontherapists.eu.

Verksamheten innehåller båda så kallade Temakurser och en utbildnings – och träningsprogram som heter CSS © (Certifierad Sexberoende Specialist).

Titta gärna på www.sexaddictiontherapists.eu för mer information!

Dokumentär om kärleksberoende

Följ länken till en väldigt bra och informativ film om "love addiction", dvs. kärleksberoende:
http://www.svtplay.se/video/351218/love-addict

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyfikenhet

 Båda vetenskapen och människors ackumulerade visdom genom tiderna säger att en av nycklarna till välbefinnande är att lite då och då kunna se på livet och vår tillvaro med nya ögon. Förnyelse, att kunna ta till sig förändringar och nya tankar och idéer är viktig för vår lycka och nyfikenhet är en grundläggande egenskap. Men som för väldigt mycket när det gäller oss människor är de positiva egenskaperna också en källa till det som inte är så positivt - eller som till och med kan sluta i katastrof (Betänk bara Pandoras låda och hur hennes nyfikenhet slutade!). Våra hjärnor är byggda för att upprepa beteenden och aktiviteter vi kan hitta som är positiva och som ger en känsla av välbefinnande. Detta är en oerhörd drivkraft som vi också behöver för att överleva. Men var går gränsen mellan att nyfiket söka någonting positivt, återvända till detta för att få mera och att ”fastna”? När börjar våra vanor bli ett problem istället, ett missbruk, eller till och med utvecklas till ett beroende? 

Inom området som jag arbetar med - beroendeframkallande beteenden - arbetar vi klinisk med tre centrala komponenter i de problem beteenden som våra patienter söker hjälp för; triggers; längtan eller törst efter upprepning av specifika beteenden; och att vara drift styrd - att gå från impuls till handling utan reflektion.  Ett exempel; Under lång tid har jag varit van vid att äta en dubbel cheeseburgare och en stor cola på McDonalds nästan varje arbetsdag, men för att inleda en förnyelseprocess bestämde jag mig för att upphöra med detta och se om mitt hus när det gäller maten. Bl.a. hade jag ingått ett avtal med min läkare om att gå ner i vikt och börja träna. Det var förenat med en hel del svårigheter att bryta vanan med cheeseburgaren och colan, men allt eftersom tiden gick blev det lättare och redan efter ett par veckor gick det bra att hålla mig till min diet istället. Under en promenad jag tog flera månader senare passerade jag ett McDonalds där det satt människor som åt i solskenet. Jag kom på mig själv med att stå och stirra på hur de bar sig åt när de åt och kände märkligt nog både sorg och längtan. När jag vände mig och gick därifrån fick jag upp bilder i huvudet av de gånger jag själv hade suttit där. Jag känner till och med suget nu när jag skriver detta! En tanke kom som sa att en cheeseburgare skulle inte göra så mycket – jag hade ju ändå följt min diet de senaste två månaderna… I ögonblicket när jag fick upp dessa bilder lärde jag mig också en värdefull läxa om nyckeln som sparkar igång dåliga vanor - nämligen ”triggers”. För att beskriva detta fenomen kan man jämföra med skådespelaren och stickrepliker. En stickreplik är ord som skådespelaren använder för att påminna sig själva om att utföra specifika handlingar under en pjäs. På samma sätt är en trigger en stickreplik i huvudet som sparkar igång längtan efter att utföra specifika handlingar. Dessa bilder påverkar uppkomsten av dopamin i våra hjärnor. Så om vi passerar en McDonalds som jag gjorde kan hjärnan skjuta till dopamin och få upp en bild av en välsmakande (för vissa) cheeseburgare. En bra känsla kommer omedvetet att driva på motivationen att gå in och ”få sig en bit mat”. Det är en betingad respons som också aktiverar tankar om att utforska menyn och andra möjligheter som finns i den. Jag kan intyga att den omedvetna övergången från dopamin utsöndringen i hjärnan och att faktiskt vara entusiastisk över nya möjligheter skede väldigt subtilt. Därför drar jag slutsatsen att min gamla tendens att reagera på signaler som ger möjligheter till dopamin är en reflex som inte går över för att man har några års sexuell nykterhet. Min hjärna är trimmad till att lägga märke till och reagera på dessa signaler. Skillnaden idag är att jag kan tillåta mig att lägga märke till hur jag reagerar och kliva in i ett utrymme i medvetandet som ger mig möjlighet att betrakta denna reaktion utifrån nyfikenhet. Det är helt annorlunda att veta hur detta fungerar intellektuellt och att ha upplevt det. I själva verket är det en annan del av hjärnan som aktiveras när vi bara tänker på något jämfört med själva upplevelsen av det. Jag märker också att en del av mig ser fram emot och vill utforska världen som den är och jag förstår att detta är en upplevelse som också är viktig för välbefinnande. Det finns möjligheter runt omkring oss att bryta sig ur gamla vanor och söka det nya i livet. Vår värld är otroligt stort och innehåller så många alternativ som vi är ofta omedvetna om, eftersom våra hjärnor känner sig bekväma och trygga med rutin och upprepning. Någon har sagt;

"Livet är rutin och rutin skapar motstånd mot att undra."

Du kan överväga att sova på andra sidan av sängen, prova meditation, anlägga en trädgård, byta kaffe sorts, plocka upp gitarren, matlagning, byta musik eller radiostation eller bara välja att le oftare. Livet är en stor experiment - så välj! Sök det nya och låt din erfarenhet guida dig mot det viktiga.

En till rätt bra radioprogram, tycker jag!

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/44943?programid=4326

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att Hantera Sin Sexlust!?

I ett radioprogram jag hörde nyligen var det en sexolog som sa; ”Att som tonåring hantera sin sexlust genom onani är bara bra”. Dessa ord - ”att hantera sin sexlust” – upplever jag som ett bedrövligt missriktat sätt att beskriva den fantastiska uppgift som tonåringar har, nämligen att hitta magin och den livsförändrade omvandlingen som sex och passion ger oss under tonåren.  När onani eller att stimulera sig själv sexuellt görs med självomsorg, sinnesnärvaro i kropp och hjärta – och utan exploaterande fantasier – är det en viktig del av denna upptäcktsfärd. Jag tror också det är upp till ansvarstagande och kärleksfulla vuxna att förklara detta för tonåringar när de är redo för det. Inte minst så att tonåringarna kan börja utforska sin sexualitet och skaffa sig sina unika sexuella erfarenheter och upplevelser och bygga upp en ”sexuell självkänsla” att experimentera med. Hur ser min kropp ut? Hur fungerar mina erogena zoner? Vad känns bäst? Vad fungerar inte? Vad är det som gör att upphetsningen kommer till den punkt där jag får orgasm? Vilka olika typer av orgasm finns det? Och varför är några starkare än andra?

Sexuell upphetsning kan börja i sinnet eller i hjärtat eller i kön, och hur kan jag i slutändan koppla samman dessa olika energicentra i en vacker energigivande balans? Vad händer när det bara finns en eller två av dessa aspekter med - t ex kön och hjärnan men inte hjärtat? Vad händer när något av detta är ur balans (t ex mentalt besatthet men lite faktisk genital upphetsning, vilket ofta är fallet - åtminstone till en början - med porr)? Och hur kan sexuella känslor förra en person närmare andlighet? Och hur kan erfarenheterna förbereda en för att dela djup intimitet med en annan person? Sexuell hälsa innebär ju att du helt kan utforska och uppleva din sexualitet i en trygg, ärlig och kärleksfull relation. Börja med relationen med dig själv! Jag förutsätter att just dina sexuella val görs med respekt för dig själv och dina önskningar och med respekt för andra människor. Min förhoppning är att just Du kan kommunicera dina sexuella tankar, känslor och behov direkt och utan skam, och på ett sätt som berikar din förmåga till intimitet med dig själv och med någon du väljer att vara tillsammans med. Det är min förhoppning att när du delar dina sexuella upplevelser med någon annan, är det genom att vara fri från skador eller negativa konsekvenser i alla former, inklusive risken att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar eller oönskade graviditeter  Jag tror att din sexualitet är en viktig del av ditt liv, som också behöver vara i balans med dina värderingar och passioner, din fysiska och känslomässiga välbefinnande, dina vänskapsrelationer, ditt andliga liv, ditt yrkesliv, ditt familjeliv och ditt föräldraskap - och i din service i gemenskapen om du är medlem i en självhjälpsgrupp.        

Det Är Inte Kärlek - När Sex Blir En Drog

Rekommenderas i tidningen Må Bra 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sexberoende ”förnekare” – varför är de så arga?

Själva idén om sexberoende kan få en del människor att se rött.  Nu skriver jag om de som raljerar över ”myten” om sexberoende, de som argumenterar för att sexberoende är bara en ursäkt för att bete sig illa för den som håller på och ett sätt att tjäna pengar för de som arbetar med det.

 En sexberoende förnekares anatomi

Själv föredrar jag att se dessa förnekare som en del i ett större socialt fenomen som i sig är värd att studera. För närvarande kommer dessa förnekare i två ”smaker”.  Motståndare till sexberoende konceptet tror att;

1. Sexberoende är egentligen normala beteenden

Dessa är de personer som har försvarsreaktioner mot allt vad sexberoende och behandling för detta heter. De ser det som ett sätt att hålla tillbaka människors behov av att vara sexuellt frigjorda. På deras bloggar och i deras kommentarer på nätet brukar de skämtsamt (nervöst?) försvara beteenden kring vilka de verkar ha någon slags obekräftad och obearbetad skamkänsla. Budskapet är – ”Alla gör det och du tycker det är sjukt bara för att du är så pryd!”. Det gamla terapimässiga talesättet – ”Obearbetad skam leder till skamlösa beteenden” – gäller för många av dessa personer. Samtidigt som inställningen är ologisk till sin natur är dessa personer oftast felaktigt informerade. En bidragande orsak till missinformationen är att utbildnings institutioner inte heller har korrekt och uppdaterad information om sexberoende. Sexolog utbildningarna på universiteten t ex har nästan ingen information om sexberoende. Frivilliga organisationer som tillhandahåller hjälp för människor som har sexuella problem har inte heller relevant information eller evidentbaserad behandlingsmässiga strategier för sexberoende.

 2. Sexberoende är egentligen en ursäkt för att slippa ta ansvar för sina dåliga beteenden

Detta argument kommer från alla möjliga håll, inklusive läroverk och forskningsvärlden. Det är en minimering av allvaret i problemet och det lidande som sexberoende kan orsaka. Budskapet är ungefär – ”De som kallar sig för sexberoende beter sig bara illa och de måste ta ansvar för det de gör istället! Skärp er!” Argument nummer två kan också ta följande form – ”Om sex är ett beroende så är allting det” eller ”Om vi tillåter att kalla vad som helst för ett beroende kommer det att sluta med att ingen tar ansvar för någonting”.

 Bege dessa argument innebär i slutändan att vi inte bör behandla frågan om tvångsmässiga sexuella beteenden och följaktligen inte göra någonting åt det.

 Vi behöver förstå förnekare, inte döma dem

 Förnekare har alltid funnits i relation till nästan varje ovälkommen företeelse som vuxit fram under människans historia. Ibland har man tagit en socialt accepterat position som överensstämmer med religiösa eller andra dogmer och agerat i enlighet med detta; bränt kättare på bål eller fängslat psykiskt sjuka. I andra fall har de helt enkelt snurrat iväg i tokiga konspirationsteorier som att terroristattackerna i New York var i verkligheten en sammansvärjning som den amerikanska regeringen låg bakom eller att Förintelsen aldrig ägde rum.

Ovan nämnda konsperationsteorier är olika försök att förklara eller ta itu med något som upplevs som obegripligt och oacceptabelt. I detta avseende är det frågan om försvarsmekanismer - och ingenstans mer uppenbara än när det gäller områden som berör sexualitet och sexberoende.

Sexberoende förnekarna traskar alltså på en stig väl rest i tidigare epoker av dem som ville försvara sig mot olika företeelser som de fann mycket hotfulla. Detta gäller särskilt under modern tid i utvecklingen av sjukdomsmodeller relaterad till mental hälsa. Det har varit en mycket successivt och långvarig process att omvandla "dödssynderna" till mänskliga psykologiska lidanden och en fråga om mental hälsa.

Rädsla och avsky sedd som en fas i utveckling

Just därför att jag tror sexberoende förnekarna verkligen reagerar utifrån en omedveten rädsla tror jag inte heller att professionella som arbetar med sexberoende kan avfärda dem. Snarare behöver vi förstå. De kommer inte att försvinna. De kommer även i fortsättningen att förvirra allmänheten och stå i vägen för utveckling, ungefär på samma sätt som de som förnekar den globala uppvärmningen står i vägen när vi ska skydda biosfären.

I den takt som vidskepelser och rädsla kring sociala sjukdomar börjar försvinna, flyttas problemet genom en förutsägbar sekvens i allmänhetens medvetenhet. Denna process går från demonisering och kriminalisering till att se det som ett hälsoproblem och sedan till integration. Vi kan jämföra med alkoholism. Först sas det vara en moralisk brist, sen blev det ett juridiskt problem och försäkringsfråga, sedan en medicinsk sjukdom, och slutligen till en större samhällelig eller folkhälsofråga.

Om man bortser från olagliga sexuella beteenden betyder detta att samhällets nuvarande inställning till sexberoende har börjat gå förbi demonisering och kriminaliserings fasen, men har ännu inte nått den fas som handlar om att se det som ett hälsoproblem. Den övergången är på gång och kommer att mynna ut i en utveckling av allmänhetens medvetenhet, som i sin tur innebär att skingra rädsla och konfrontera dömande attityder. Även om det alltså finns ett antal signaler om att detta börjar ske (t ex att landstinget i Stockholm börjar behandla ”Hypersexuellstörning”) är det alltså upp till oss som arbetar med problemet att tålmodigt förklara.

”Denial is not a river in Egypt”

Äldre inlägg