Erik Sundby's Sexberoende Blogg

För att man ska kunna konstatera att man lider av sexberoende behöver man uppfylla ett antal kriterier för diagnos. Här är en förteckning av tio olika kriterier för sexberoende:

 

1. Återkommande misslyckanden eller oförmåga att stå emot impulser att engagera sig i specifika sexuella beteenden.

2. Att ofta ägna sig åt dessa beteenden i en större utsträckning eller under längre tidsperioder än avsett.

3. Varaktiga begär eller misslyckade försök att sluta, minska eller kontrollera dessa beteenden.

4. Att ägna orimligt mycket tid åt att få sex, att vara sexuell eller att återhämta sig från den sexuella erfarenheten.

5. Upptagenhet med det sexuella beteendet eller i förberedande aktiviteter.

6. Att ofta ägna sig åt beteendet när man förväntas fullgöra yrkesmässiga, akademiska, familjemässiga eller sociala förpliktelser.

7. Att fortsätta med beteendet trots medvetenhet om att ha ihållande eller återkommande sociala, ekonomiska, psykologiska eller fysiska problem som orsakas eller förvärras av beteendet.

8. Behov av att öka intensiteten, frekvensen, antalet, eller risktagningen av beteendet för att uppnå önskad effekt; eller att fortsätta med beteendet på samma nivå men med avtagande intensitet, frekvens, antal eller risktagning.

9. Att ge upp eller begränsa arbetet, det sociala livet eller fritidsaktiviteter på grund av beteendet.

10. Känsla av nöd, ångest, rastlöshet eller irritation om det inte går att engagera sig i beteendet.

Sexberoende definieras som sexuellt relaterade tvångsmässiga beteenden som stör personens normala liv och som skapar ångest, skuld och skam hos personen, bland nära och kära och bland kollegor på jobbet. Till skillnad mot hälsosam sexualitet skapar sexberoende problem i livet, eller underblåser problem som man redan har.

Hos en person som är sexberoende är det frågan om tvångsmässiga beteenden som helt och hållet dominerar personens liv. För de här personerna har sex högsta prioritet – högre än familjen, vännerna eller arbetet. Sex är den överhängande faktorn som styr individens liv. De är villiga att offra det som de uppskattar mest i livet för att kunna behålla och fortsätta utagera sitt begär.
Den som är sexberoende betalar alltså ett pris för det han eller hon gör. Men samtidigt bygger den här personen också upp och underhåller en tillitsrelation till de upplevelser som är ett resultat av beteendena. Han eller hon känner tillit till att om man gör som man brukar göra så uppnår man de eftertraktade effekterna. Precis på samma sätt som alkoholister bygger upp och underhåller en tillit till alkohol och en spelberoende bygger upp och underhåller en tillit till sitt spelande.
Vår sexualitet är en gåva som bör vara en integrerad och balanserad del av vår livserfarenhet. När sex blir allt mer tidskrävande; när vi får negativa konsekvenser av det vi gör utan att kunna upphöra med det som skapar problemen; när vi inte längre styr över vår sexualitet fungerar den istället som en barriär mot andra människor som ger näring till skam och självförakt. När vi berövar oss själva hälsosamma sexuella uttryck isolerar vi oss från möjligheten att knyta an hos andra. Sexuell hälsa skapar däremot intimitet och närhet som kännetecknas av tillit, respekt, glädje och trygghet.

Beroende är en kronisk hjärnsjukdom och inte bara ett beteendeproblem relaterat till för mycket alkohol, narkotika, spel eller sex. Det är grunden i en ny definition av beroende skapad av ett amerikanskt läkarförbund med fokus på beroendesjukdomar.
Det här är första gången som läkarförbundet The American Society of Addiction Medicine, ASAM, officiellt hävdar att beroende inte bara är relaterat till problematiskt användande av någon substans.
– I grunden är inte beroende bara ett socialt problem eller ett moraliskt problem eller ett kriminellt problem. Det är ett problem i hjärnan vars beteende manifesteras i alla de här andra områdena, säger Michael Miller, ansvarig för framtagandet av den nya definitionen, i ett pressmeddelande.
Enligt den nya definitionen är beroende en primär sjukdom och alltså inte ett resultat av andra orsaker så som emotionella eller psykiatriska problem. Beroende anses även vara en kronisk sjukdom, vilket innebär att den måste behandlas under hela livet.
Bakgrunden till den nya definitionen är de senaste tjugo årens framsteg inom neurovetenskapen, som visar att beroendesjukdomar leder till förändringar i hjärnan som ersätter hälsosamma beteenden med missbruksbeteenden. Även impulskontrollen och bedömningsförmågan påverkas av sjukdomen, vilket leder till en dysfunktionell strävan efter belöning i form av t ex kemiska droger, spel, sex och mat.
Enligt ASAM kan den beroende inte själv välja att avstå från antisociala eller farliga beteenden, eftersom beroendet stör tänkandet, kännandet och uppfattningsförmågan.
– Så, vi måste sluta moralisera, skuldbelägga, kontrollera eller le hånfullt åt personen som har beroendesjukdomen, och börja skapa möjligheter för individer och familjer att få hjälp och tillhandahålla hjälp att välja rätt behandling, säger Michael Miller.