Nivå 1: Beteenden som hos de flesta människor
betraktas som normala, acceptabla eller som är tolererade av samhället (t.ex.
onani, att titta på pornografi, otrohet).
Nivå 2: Beteenden som är olagliga och där det
finns offer, och som de flesta människor anser är oacceptabla (t.ex. blottning,
fönstertittning, obscena telefonsamtal, köp av sexuella tjänster)
Nivå 3: Beteenden
som är olagliga och som ger allvarliga negativa konsekvenser för offret och som
ger stränga rättlig påföljder för förövaren (t.ex. våldtäkt, sexuella
övergrepp).
Beroendet pågår nästan alltid under lång tid och detta kan leda till att det förvärras med tiden. Den sjuke behöver mer av detsamma för att få
sin ”normala” dos. Det man sett är att sexberoende människor går inte från nivå 1 till nivå 2 och 3; utan tenderar att eskalera på samma
nivå som de befinner sig. En person som har anonymt sex med främlingar – till exempel
- blir sannolikt inte våldtäktsman eller börjar ägna sig åt obscena
telefonsamtal. Sannolikheten är större att personen i stället ökar antalet
anonyma sexträffar och (eller) öka risktagningen.
Människor med sexberoende på nivå 3 har generellt sätt också
tvångsmässiga beteenden på både nivå 2 och 1. Och människor med sexberoende på
nivå 2 har också generellt sett tvångsmässiga beteenden på nivå 1.
Även om personer söker hjälp för ett specifikt beteende som lett
till personlig kris kan man när man kartlägger personens sexuella historia
oftast finna minst tre, ibland fler, beteendemönster.
Ur strikt neurologisk synvinkel kan man aldrig bli frisk. Det
finns ingen känd metod för att kunna ”backa bandet” till den tid då synapserna
i hjärnan inte anpassade sig efter ”drogen”, som i det här sammanhanget är lika
med dopaminutsöndringen som sker under förberedelser för, och i samband med,
sexuellt laddade aktiviteter. Däremot finns behandling som gör att man, precis
som en nykter alkoholist, lär sig leva med sitt beroende.
0 kommentarer | Skriv en kommentar